Wallenberg, Elsa

Elsa Wallenberg
(född den 26 januari 1877 – död den 17 oktober 1951)

Hon fick racket i handen tidigt. Elsa var dotter till generalmajoren Johan Lilliehöök och Gerda Virginia Wijk. Men det var inte bara genom födseln hon kom att tillhöra den svenska eliten.

Hennes morfar var Olof Wijk den äldre, grundare av den rika Wijkska familjedynastin. En familj som genom sina handelsrörelser och skogsegendomar i Norrland hade byggt upp en av Sveriges största förmögenheter.

Tennis fanns i blodet redan från start. Elsa Wallenberg var Sveriges bästa kvinnliga lawntennisspelare 1897-98 och 1907-09. Ett dominerande grepp om svensk damtennis som sträckte sig över mer än ett årtionde.

Med kronprinsen som partner

Fjärilen förvandlades till en riktig champion när hon klev in på Kungliga Lawn Tennis Klubbens banor. I Kronprinsens Lawn tennisklubb, sedermera KLTK, första internationella tävling på inomhusbana 1898 utgick hon som segrare i damernas singel liksom även i mixed dubbel tillsammans med kronprinsen, sedermera kung Gustaf V.

Det här var stor tennis på allra högsta nivå. Att spela mixed dubbel med den blivande kungen var inte bara en ära. Det visade vilket förtroende hon hade på banan.

Meritlistan växte snabbt. År 1908 vann hon internationella svenska mästerskapet i singel och 1907 det skandinaviska. Två riktigt tunga titlar som cementerade hennes position som Sveriges absolut främsta kvinnliga tennisspelare.

1900 ingick hon äktenskap med envoyén Axel Wallenberg, tillika ordförande i Svenska Tennisförbundet. En perfekt match både privat och professionellt. Axel blev senare förste ordförande när Svenska Lawn-tennisförbundet bildades 1906.

OS-finalen som slapp igenom fingrarna

London 1908 blev karriärens absoluta höjdpunkt. Elsa Wallenberg deltog i inomhus-singel vid olympiska spelen 1908. Det var här den svenska tennishistorien skulle skrivas med guldpenna.

Vägen till finalen var imponerande. Vid olympiska spelen 1908 i London inomhus segrade hon över den skickliga engelskan Coles. En seger som visade att svenskan verkligen kunde mäta sig med världseliten.

Men finalen blev en hjärtskärande upplevelse. Hon nådde finalen där hon förlorade mot den slutliga olympiska mästaren Gwendoline Eastlake-Smith. Matchen slutade 6-4, 6-4, i en mycket uppmärksammad match.

Värst av allt var att även bronset försvann. I bronsmatchen förlorade Wallenberg mot svenskan Märtha Adlerstråhle. Wallenberg slutade på fjärde plats, efter bronsmedaljören, svenskan Märtha Adlerstråhle.

En spelare med enastående stil

Elsa Wallenberg var av god internationell klass särskilt på inomhusbanor och är en av våra främsta kvinnliga tennisspelare genom tiderna. Det var inte bara resultaten som gjorde henne speciell.

Hennes spelstil var något alldeles extra. Hennes spel var enligt samtida expertis ”enastående vackert och mycket effektivt”. Hon hade ett utmärkt nätspel, och hon var berömd för sin utomordentligt vackra racketföring.

Tennis var inte hennes enda passion. Vid sidan av tennissporten ägnade Elsa Wallenberg stort intresse åt den kvinnliga fäktningen och var under en period ordförande i Stockholms Kvinnliga Fäktklubb från bildandet 1905 till upplösningen 1938.

Familjelivet blomstrade också. Elsa Wallenberg fick i äktenskapet med Axel Wallenberg tre barn: dansören och teaterchefen Gustav Wally, direktör Bertil Wallenberg och Ingegerd.

Arvet efter en pionjär

Under den tiden var Elsa Wallenberg (Lilliehöök) och Märtha Adlerstråhle de främsta kvinnliga företrädarna för sporten. Tillsammans lade de grunden för svensk damtennis.

Hennes betydelse sträcker sig långt utanför tennisbanorna. Som en av Sveriges första kvinnliga olympiska deltagare banade hon väg för kommande generationer av kvinnliga idrottare. När hon gick bort 1951 lämnade hon efter sig ett arv som pionjär för svensk idrott.

Läs mer: Elsa Wallenberg på Sveriges Olympiska Kommittés webbplats