Strandberg, Britt

Britt Strandberg
(född 31 mars 1934)

Från Hennan till OS-glädje

Allt började i Hennan, tre mil norr om Ljusdal, i den lilla hälsingska byn där stationshuset numera står på Järnvägsmuseet i Gävle. Britt Strandberg tävlade aldrig som junior och gjorde skiddebut först som senior, vilket var ovanligt för den tidens svenska elitåkare.

Som ung kvinna åkte hon skidor mest på skoj tillsammans med kompisar från närliggande byar. Hon har aldrig tränat, aldrig strävat efter bestämda mål, det har bara rullat på som hon säger. Låtsasträning som en del håller på med i dag var aldrig något för mig, berättar hon i efterhand.

På 1950-talet kom föreningens genom tiderna bästa skidåkare, Britt Strandberg. Hon vann flera DM för HIK, men övergick sedan till Edsbyn. Det var början på en karriär som skulle förändra svensk damskidåknings historia.

Edsbyns stolthet

Britt Strandberg representerade Edsbyns IF under sin aktiva karriär. Britt Strandberg var det ”tyngsta” namnet bland nyförvärven och hon bildade ett svårslaget lag tillsammans med Gun Ädel och Alice Eriksson.

I klubben utvecklades hon till en av landets främsta stafettåkare. 1961 Edsbyns IF (Britt Strandberg, Karin Wallberg, Gun Ädel) vann SM-guld i stafett, och det var bara början. Hon vann sex relay titles including four consecutive victories from 1961 to 1966 med Edsbyns IF.

Allvar blev det först när hon var senior och togs ut till landslaget första gången. Jag var aldrig sjuk under mina elva år i landslaget. En ovanlig hållbarhet som skulle komma att känneteckna hennes karriär.

Tre OS och historiska medaljer

She competed at the 1960, 1964 and 1968 Winter Olympics in the 3 × 5 km relay and 5 and 10 km events. Men det var i stafett som hon verkligen lyste. She was part of the Swedish relay team that won gold at the 1960 Winter Olympics at Squaw Valley, silver in the 1964 Olympic Winter Games at Innsbruck and silver in the 1968 Winter Olympics at Grenoble.

I Squaw Valley 1960 startade Irma Johansson för Sverige och såg sin chans när ryskan Jerosjina gick omkull efter några hundra meter. Britt Strandberg förvaltade försprånget på andra sträckan och när Sonja Edström gick ut på tredje var guldet i praktiken klart. Det historiska guldloppet blev början på en guldålder för svensk damskidåkning.

She was the only skier who was a member of all three medal winning teams. En bedrift som få åkare genom historien lyckats med. Her best individual result was fourth place over 10 km in 1964, only 7.4 seconds behind the bronze medal.

Även på VM-nivå imponerade hon. Strandberg also won 3 × 5 km relay medals at the FIS Nordic World Ski Championships with a silver in 1962 and a bronze in 1966.

Arvet efter en banbrytare

Vid 34 års ålder la hon av. Men karriären var långt ifrån över. Jag gick till Bollnäs sjukhus och frågade om det fanns något jobb. Det var en klok person som tog emot mig. ”Du som åkt skidor vet hur kroppen fungerar, du får börja och hjälpa till med sjukgymnastiken.”

1974 kom hon till Gävle och blev kvar, där hon byggde upp en ny karriär inom sjukvården. Hon arbetade som operations- och narkossjuksköterska vid Gävle sjukhus och gick i pension 1997.

Det skulle dröja 54 år innan ett svensk damlag åter fick ställa sig högst upp på OS-pallen. När Svenska Dagbladets guld skulle delas ut på Idrottsgalan var Britt Strandberg och Irma Johansson prisutdelare. Cirkeln slöts när de gamla championerna kunde dela ut priset till en ny generation guldhjältar.

Läs mer: Svenska Skidförbundets historiska statistik