
Stina Nilsson
(född den 24 juni 1993)
Från Malungstjej till sprintrocket
Stina Nilsson växte upp i Malung i Dalarna, en bygd där skidor, vinter och rörelse utomhus är en självklar del av livet. Stina växte upp hemma i Västerdalarna med två systrar, pappa Richard och mamma Karin.
Redan som barn syntes hennes energi och tävlingsinstinkt: hon älskade att åka fort, tävla mot andra och pressa sig själv. Hon gjorde sin allra första skidtävling redan som fyraåring.
Skogen och sjöarna låg tätt inpå husknuten. I den stilla, rofyllda miljön vistades hon helst och mest under uppväxtåren. Det bodde en storfiskare i Stina Nilsson.
Vägen till världseliten
Genom ungdomsåren tävlade hon för IFK Mora SK, en av Sveriges klassiska skidklubbar. Därefter slog Stina igenom som en stortalang inom längdskidor och vann tre JVM-guld i sprint som tonåring.
Världscupdebuten skedde i Drammen 2012 där Nilsson tar sig vidare från prologen men blev 23:a efter att ha slagits ut i kvartsfinalen. Individuellt var tredjeplatsen i Drammen 2014 första gången hon nådde pallen. Och i december 2015 i Davos fick hon för första gången kliva upp överst på en världscuppall även individuellt.
Totalt blev det 108 världscupstarter, och 41 av dessa gånger var hon på pallen. Och hela 23 gånger stod det NILSSON, STINA, SWE överst på resultatlistan.
Visste du att…
• Stina började tävla på skidor redan som fyraåring i hemstaden Malung
• Hon tävlade för IFK Mora SK under sina ungdomsår
• Under uppväxtåren jobbade hon med sommarjobb under Dansbandsveckan i Malung
• Hon kom att kallas ”trestegsraket” för sina tre sportsatsningar: längd, skidskytte och långlopp
• Bara Gunde Svan har vunnit fler världscuplopp än Stina bland svenska skidåkare
OS-drömmar och guldmedaljer
På 19 februari 2014 vann Nilsson och Ida Ingemarsdotter brons tillsammans i teamsprinten vid OS i Sotji. Men det stora genombrottet kom fyra år senare.
Nilsson vann fyra medaljer vid OS 2018 i Pyeongchang. På 13 februari blev hon olympisk mästare efter att ha vunnit guldmedaljen i individuell sprint. På 17 och 21 februari vann hon silvermedaljer i 4 × 5 km stafett och i teamsprinten. På 25 februari tog Nilsson en överraskande bronsmedalj i 30 km klassisk massstart.
Hon vann också sina första VM-guldmedaljer i klassisk teamsprint och 4 × 5 kilometer stafett i Seefeld 2019; i den senare förankrade hon Sverige till seger genom att spurta förbi Therese Johaug på den sista uppförsbacken. ”Jag ville hellre dö än bli nummer två”, sa hon till Verdens Gang efter den legendariska duellen.
Tre idrotter, tre äventyr
I mars 2020 meddelade hon att hon skulle byta till skidskytte efter att ha chockat alla genom att avsluta sin framgångsrika längdkarriär. ”Redan när jag bytte till skidskytte så har jag sett mig själv som en trestegsraket nästan. Det kommer vara längdskidor, skidskytte och sen kommer jag prova långlopp”.
Under sin skidskyttesatsning nådde hon sin första individuella pallplats i skidskytte när hon blev trea i sprinten i Kontiolahti, Finland. Karriärsbytet summerade fyra säsonger som skidskytt med två pallplatser i världscupen och fyra i IBU-cupen bland de främsta resultaten.
I april 2024 avslutade hon skidskyttesatsningen och meddelade att hon skulle satsa på långlopp istället. På 2 mars 2025 vann hon damklassen i Vasaloppet.
Meriter i urval
• OS-guld i sprint 2018, totalt fem OS-medaljer
• VM-guld i teamsprint och stafett 2019, totalt sju VM-medaljer
• 26 världscupsegrar i längdskidor
• Vinnare av sprintcupen 2019
• Vasaloppssegrare 2025
Läs mer: Stina Nilssons Instagram-profil
