Barbro Martinsson
(född den 16 augusti 1935 – död den 23 juni 2001)
Hon såg dagens ljus i Valbo i Gästrikland, i den lilla byn Åsbyggeby. Idrotten blev hennes fristad från det tunga jordbruksarbetet.
Redan från början visade hon att hon inte var en vanlig idrottare – hon sysslade med det mesta: skidåkning, friidrott, orientering och handboll. Det skulle bli början på en fantastisk resa.
När hon som ung fick hjärtrusning och träffade en läkare, blev hans besked tydligt: ”Du har ett hjärta som en häst så du behöver inte vara orolig”.
Flytten som förändrade allt
När Barbro blev uttagen till OS insåg hon att skidåkningen var hennes starkaste kort, men hemma i Valbo var det för dåligt med snö. På ett träningsläger i Vålådalen föreslog James Varg att hon skulle flytta upp till Skellefteå.
Redan 1958 blev det SM-guld i stafett för Skellefteå med Eivor Astergren och Gunilla Jonsson som lagkamrater. Skellefteå ansågs av många som Sveriges idrottsstad nummer ett på den tiden.
Barbro inledde sin klubbkarriär i Valbo AIF 1951-57 och fick för första gången delta i vinter-OS i Cortina d’Ampezzo 1956 där hon nådde en 14:e plats på 10 km. Alla sina stora framgångar nådde hon under åren 1958-68 när hon tävlade för Skellefteå SK.
På fritiden arbetade hon på bensinstationen BP Lundin i Skellefteå. När Barbro jobbade spred det sig som en löpeld bland småpojkarna som kom dit för att träffa stjärnan och få klistermärken.
Visste du att…
• Hon vann totalt 57 olika distriktsmästerskap i olika idrottsgrenar, inklusive handboll
• Vid OS i Grenoble 1968 var hon fanbärare för det svenska laget under invigningsceremonin
• Sommartid var hon en skicklig orienterare och kom trea på SM 1965
• Hon ägnade sig åt våghalsig ”flottning” på stockar i Skellefteälven
• Hon gifte sig med Sture Grahn, svensk skidlöpare och världsmästare i stafett 1958
Silverdrottningen från Grenoble
Hon var uttagen i tre världsmästerskap och fyra olympiska spel och vann två olympiska silvermedaljer med det svenska laget på 3 x 5 kilometer stafett 1964 och 1968. I OS i Grenoble 1968 slutade hon på fjärde plats på både 5 och 10 kilometer.
I skymundan av Toini Gustafssons guldmedaljer gjorde Barbro två fantastiska individuella lopp. Fyra på fem kilometer bara 1,3 sekunder från bronset. Samma visa på 10 km – fyra igen, nu sju sekunder från bronset.
Vid världsmästerskapen tog hon silver 1962 och brons 1968 med stafettlaget. Individuellt var hennes största framgång segern på 10 kilometer vid Holmenkollen 1964.
Barbro Martinsson valdes tillsammans med Toini Gustafsson 1964 till Årets idrottskvinna och blev Stor grabb nummer 52.
Mångsidigheten som imponerade
Hennes meritlista visar på en otrolig mångsidighet: 57 DM-guld i så olika grenar som skidåkning, friidrott, orientering och handboll plus ett SM-brons i orientering. Det var en tid när idrottare verkligen kunde vara bra på flera sporter.
Hon avslutade sin skidkarriär 1971-74 som medlem av Timrå SOK. Efter karriären arbetade hon som gympalärare i några år.
Meriter i urval
• Två OS-silver i stafett (1964, 1968)
• VM-silver i stafett 1962, VM-brons 1966
• Seger vid Holmenkollen 1964 (10 km)
• Fyra individuella SM-guld i längdskidåkning
• 57 distriktsmästerskap i olika sporter